Arkiv

Arkiv för kategorin ‘Svenska Naturfotografer’

Svenska naturfotografer – Hans Strand

”Jag företräder en ganska klassisk stil inom landskapsfotografin. För mej är det viktigt med komposition, Innehåll och teknik. Fotografens roll är att paketera det han/hon upplever och känner. Att sätta de fyra hörnen på ett personligt sätt är viktigt. Detta oberoende av vilken form av fotografi du företräder.”

Citatet kommer från Hans Strand, en mycket duktig svensk naturfotograf.

Läs mer om honom på NaturfotoForum

Besök hans hemsida

Svenska naturfotografer – Anders Geidemark

Anders är en mycket omtyckt och skicklig naturfotograf. Sök gärna hans bilder på nätet, och läs Naturfotoforums intervju med honom.

Svenska naturfotografer – Tammy Bergström

Idag slår jag ett slag för en kvinnlig naturfotograf – Tammy Bergström.
Ta gärna en titt på hennes mycket konstnärliga bilder!

Svenska naturfotografer – Staffan Widstrand

Staffan Widstrand är en mycket framstående svensk naturfotograf. Hans bilder från alla delar av världen har fascinerat många.

Se hans bilder här

Läs Naturfotoforums intervju med honom

Svenska naturfotografer – Serkan Gûnes

Jag fortsätter att tipsa om duktiga svenska naturfotografer.

Serkan Gûnes är en svensk naturfotograf som gått från klarhet till klarhet genom åren. 2009 utsågs han till Årets Naturfotograf av Naturvårdsverket.

Ta en titt på hans vackra bilder

Svenska naturfotografer – Läs gärna Brutus Östlings blogg

Efter ett drygt års uppehåll har Brutus Östling kommit igång med sitt bloggande igen.
Mitt tips är att följa den.

Svenska naturfotografer – Läs gärna Claes Grundstens blogg

Det är inte alltid, eller egentligen ganska sällan, som jag är snabb på att hänga med i allt som händer i fotovärlden, men idag har jag upptäckt att en av mina favoritfotografer Claes Grundsten börjat blogga på tidningen Foto. Se bloggen här!

Jag kan i dessa tider inte låta bli att citera ur bloggen den 17 augusti 2011.

”Beteckningen dokumentärfotografi har något stelt över sig, konstfotografi klingar mer spirituellt. I båda fallen finns ett utrymme för hyckleri. Med en god portion självförtroende och stor snackförmåga kommer man långt, men inte ända fram. Att lura betraktaren är ingen framgång. Fotografier talar sällan för sig själva. Som betraktare vill jag veta omständigheterna också. Detta är man bra på att dölja i många av dagens häftiga naturfilmer. Även inom stillbildsfotografin finns goda möjligheter att gömma sitt arbetssätt. Hur många arrangerade situationer som ska verka äkta har man inte sett i bilder? Det är inte lätt att veta. På den här punkten skiljer sig dokumentärfotografin från konstfotografin. Inom det dokumentära är kraven på motivets äkthet stora, inom det senare är det bara signaturen som behöver vara äkta. Konstfotografer kan arrangera och lattja lite som de vill, det är ju konst. På dokumentärfotografen ställs högre krav, åtminstone ur den synpunkten.”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 121 andra följare