Exponering

Min tanke är att här i bloggen skriva några artiklar om grundläggande fotokunskap. Jag har några artiklar skrivna och börjar med att publicera dom. Sedan hoppas jag kunna komma med nya saker. Vi börjar med exponering – grunden för all fotografi.

Att exponera en bild korrekt, innebär att se till att rätt mängd ljus når sensorn.

Om för lite ljus når sensorn kommer bilden att bli för mörk och sägs då vara underexponerad. Om alltför mycket ljus når sensorn kommer bilden, eller delar i bilden att bli för ljusa. Bilden sägs då vara överexponerad.

ISO

Sensorn kan göras olika känslig för ljus genom att ändra kamerans ISO-inställning. Ju högre ISO-tal du väljer, desto känsligare blir sensorn för ljus. Det innebär att en kamera inställd på ISO 400 behöver mindre ljus för att en bild skall bli rätt exponerad än en kamera inställd på ISO 100. Kameran inställd på ISO 400 behöver 4 gånger mindre ljus.

Att exponera bilden kan vi nu jämföra med att tappa upp vatten i en hink. Storleken på hinken motsvarar inställt ISO-tal. Ett högt ISO-tal motsvarar en liten hink, medans ett mindre ISO-tal motsvarar en större hink, som ju behöver mer vatten (ljus) för att fyllas upp helt.

Bländare och slutartid

När vi skall fylla hinken använder vi en slang. Vi kan då välja grovlek på slangen. Med en grov slang rinner mycket vatten per tidsenhet och vi behöver därför inte vänta så länge tills hinken är full. Med en tunnare slang kommer vi att få vänta längre innan hinken fyllts.
Båda sätten fungerar. Det enda viktiga för att få en korrekt exponerad bild är att hinken fylls.

Grovleken på slangen kan jämföras med kamerans bländare. Bländaren är det hål som släpper ljuset genom objektivet in till sensorn. En större bländaröppning motsvarar en grövre vattenslang.

Bländarinställningarna på din kamera kan vara:

f2,8 -f 4 – f5,6 -f8 – f11 – f16 – f22

Detta är de så kallade hela bländarstegen. f2,8 motsvarar den största bländaröppningen (grövsta slangen), medan f22 är den minsta. För varje helt steg dubbleras öppningens yta så att dubbelt så mycket ljus kommer in till sensorn. Troligen ger din kamera dig möjlighet att ställa in värden mellan dess hela steg. De kallas då halva eller tredjedels bländarsteg. Kanske just ditt objektiv inte har f2,8 som den största eller f22 som den minsta öppningen. Det kan variera från objektiv till objektiv.

Slutartiden är den tid som kamerans slutare är öppen. Alltså den tid som kameran släpper in ljus till sensorn. Det motsvarar den tid som vi står och fyller upp vår hink.

Slutartider som du kan välja på din kamera kan t.ex vara:

1000 – 500 – 250 – 125 – 60 – 30 – 15 – 8 – 4 – 2 – 1″ – 2″ – 4″ – 8″ – 15″ – 30″

Dessa värden motsvarar 1/1000 sek till 30 sek.
Detta är de så kallade hela tidsstegen. För vare helt tidssteg dubbleras tiden som slutaren är öppen så att dubbelt så mycket ljus kommer in till sensorn. Troligen ger din kamera dig också möjlighet att ställa in värden mellan dess hela steg. De kallas då halva eller tredjedels tidssteg.

Vi har alltså bländare och slutartid att använda oss av för att styra hur mycket ljus vi skall släppa in till sensorn, och eftersom ett stegs ändring av bländare och slutare motsvarar en dubblering/halvering av mängden ljus som når sensorn inser vi att alla kombinationer som i bilden nedan markerats med ”0” ger samma mängd ljus till sensorn. Med alla dessa kombinationer fyller vi vår vattenhink. Det tar bara olika lång tid. I praktiken har det dock betydelse för bilden vilken av de kombinationer som ger samma exponering vi väljer att använda, men det sparas till ett kommande kursavsnitt.

Plus-värden anger att vi överexponerat med ett antal steg.
Hinken spiller över, bilden blir för ljus

Minus-värden anger att vi underexponerat med ett antal steg.
Hinken fylls inte upp, bilden blir för mörk

Att mäta ljuset

Allt som sagts ovan gäller under specifika ljusförhållanden. När vi fotograferar gör vi detta i olika ljusförhållanden. Kameran måste då få veta hur ljust ditt motiv är för att kunna välja en lämplig exponering. Mitt på dagen utomhus kanske f16 och 1/100 ger rätt exponering, men det skulle inte räcka i en inomhusmiljö.

I grunden finns det två sätt att mäta ljuset. Man kan mäta infallande ljus eller reflekterat ljus.
Att mäta infallande ljus innebär att man använder en lös ljusmätare och mäter direkt mot den ljuskälla som belyser ditt motiv. Den metoden kan t.ex användas för att mäta ljuset från studioblixtar, men kan användas även ute i naturen. Kamerans egen ljusmätare mäter alltid reflekterat ljus. Den mäter alltså det ljus som når objektivet efter att ha reflekterats på ditt motiv.

Kamerans ljusmätare är kalibrerad för 18% grått, vilket är en mellangrå ton. Det innebär att den är gjord så att den mäter ljuset rätt om den får mäta på något (oavsett färg) som har en ljushet motsvarande 18% grått. Man kan också uttrycka det så att den del av motivet som du väljer att mäta ljuset på kommer få en ljushet motsvarande 18% grått. Det är alltså nödvändigt att du försöker hitta något i ditt motiv som är mellangrått fär att exponeringen skall bli rätt.

Kameran kan luras

Om ditt motiv är väldigt ljust, t.ex ett snölandskap kommer kamerans ljusmätare att bli lurad eftersom motivet inte är 18% grått. Om du låter kameran mäta ljuset från snön och exponera därefter kommer snön bli grå. Du måste då kompensera upp exponeringen 1-2 steg.

Om du på motsvarande sätt mäter något som är väldigt mörkt, t.ex. ett lavalandskap kommer kameran också att bli lurad. För att inte lavan skall bli blekgrå måste du kompensera ner exponeringen 1-2 steg.

Ett sätt att lösa problemet är att skaffa ett s.k. gråkort. En pappskiva som är precis 18% grå. Den kan du använda för att mäta ljuset mot vad du än skall fotografera. Ett enklare sätt är att mäts ljuset i din egen handflata, vilken motsvarar ungefär 18% grått.

Ljusmätningsval

Din kamera har antagligen ett antal olika val när det gäller ljusmätning. Dessa val avgör var i bilden kameran mäter ljuset.

Spot-mätning innebär att kameran mäter ljuset på en liten punkt i motivet. Ofta på den punkt du valt att använda för fokusering.

Centrumvägd mätning innebär att kameran mäter ljuset över hela bilden, men tar störst hänsyn till bildens centrum

Flerfälts-mätning eller Matrix-mätning innebär att kameran delar in bilden i ett antal fält och bestämmer exponeringen utifrån en mängd information från alla delar i bilden.
Moderna kameror är väldigt bra på denna typ av ljusmätning.

Bildexempel

I följande tre bilder har jag valt att använda spotmätningen på olika delar i bilden för att visa att kamerans ljusmätare är kalibrerad för 18%grått.

I bild ett har jag mätt ljuset på ett vitt papper. Kameran tror att papperet skall vara 18% grått och kameran exponerar så att det blir det.

I bild två har jag mätt på den oranga biljetten som har en ljushet ungefär motsvarande 18% grå och bilden blir bättre exponerad.

I bild tre har jag mätt ljuset på den svarta stållinjalen, som då görs 18%grå till följd att bilden överexponeras.

Programval

Din kamera har troligen fyra olika inställningar som avgör hur kameran använder informationen från ljusmätningen.

P – programläge

I detta läge tar sig kameran frihet att välja både bländare och slutare. Fördelen med det är att det går väldigt snabbt att fotografera. Detta läge kan ge dig möjlighet att hinna få välexponerade bilder i snabba situationer.

A eller Av – bländarförval

I detta läget är det din uppgift att välja en bländare. Kameran kommer att välja en slutartid som ger en riktig exponering utifrån ljusmätningen

S ellerTv – tidsförval

I detta läget är det din uppgift att välja en exponeringstid. Kameran kommer att välja en bländare som ger en riktig exponering utifrån ljusmätningen.

M – manuellt läge

I detta läget är det din egen uppgift att välja såväl bländare som slutare. Till din hjälp har du en exponeringsskala i kamerans sökare som indikerar när exponeringen ligger rätt enligt ljusmätningen.

Histogram

På digitala systemkameror finns möjligheten att granska exponeringen av en bild med hjälp av ett histogram. Histogrammet är en kurva som visar hur pixlarna i bilden är fördelade över olika toner från helt svart till helt vitt. I en mörk bild kommer kurvad att ha pixlarna koncentrerade till vänsta delen av histogrammet, medans en ljus bild har pixlarna placerade till höger.

Det är önskvärt att histogrammet inte slår i väggarna till höger eller till vänster eftersom det innebär att delar i bilden är så kritvita, eller så becksvarta att det inte finns någon bildinformation kvar. Sådana delar saknar teckning. Ljusa delar har ”frätt ut” eller mörka delar har ”beckat igen”.

Några råd

Välj ett så lågt ISO-tal som möjligt. Bara i mörka situationer där exponeringstiderna blir för långa, och du inte kan använda stativ behöver du gå upp i ISO-tal. Ett högt ISO ger ett ökat brus i bilderna.

Prova att använda din kameras matrixmätning. Ofta fungerar det väldigt bra. Om du inte blir nöjd kan du kompensera upp eller ner exponeringen, alternativt prova någon annan mätmetod.

Om du använder centumvägd mätning eller spotmätning kan du mäta på den del av ditt motiv som du bedömmer vara 18% grå och sedan låsa mätningen med ett exponeringslås som de flesta kameror har. Därefter kan du komponera din bild utan att ljusmätningen påverkas.

Frågor?

Om du har frågor kring det som behandlats i artikeln är du väkommen att maila mig eller fråga direkt här i bloggen, så skall jag besvara frågan.

Annons