Hur planerade och upplevde du din muntliga presentation?

I min blogg har jag skrivit några inlägg om muntlig presentationsteknik. Det har jag förstås gjort eftersom jag tycker ämnet är intressant och gärna vill utbyta tankar med andra kring det.

Om det är så att du mer eller mindre ofta hamnar i situationen att göra muntliga presentationer i något syfte vore det roligt att här på bloggen ta del av hur du planerade din presentation och hur du upplevt det hela. Vad funkade, vad var knepigt?

Kanske kan vi byta erfarenheter och hjälpa varandra.

4 tankar på “Hur planerade och upplevde du din muntliga presentation?

  1. Jag var ju på rekryteringsseminarium nuligen, på Arbetsförmedlingen. Där skulle man dels presentera sig och senare hålla ett föredrag om något som har med arbetsmarknad att göra. Jag skrev mer eller mindre ett ”tal” då det handlade mer om att få ut ett budskap, en kunskap… snarare än att undervisa – det blir liksom olika retorik på något vis.
    Det jag har svårast med är att när jag håller föredrag och liknande, är att jag inledningsvis kan vara ganska stressad varför min puls går upp och jag kan inte andas på rätt sätt… men det brukar infinna sig efter någon minut. Sen är jag generellt en person som pratar snabbt, så jag måste ofta ta det lite lugnt.

  2. Kan tillägga också att jag förberedde mig väldigt väl för mitt föredrag. Jag läste upp det flera gånger för min sambo och på morgonen åkte jag dit en timme tidigare för att i lugn och ro för mig själv, gå igenom alla delar av föredraget. Noggranna förberedelser är viktigt för mig, precis som du också skrivit om förut Janne.

  3. Att vara stressad tror jag är positivt om det är inom en rimlig gräns. Man skall vara taggad och fokuserad på uppgiften. Om däremot stressen blir för stor så att den gör det är svårt att hålla koncentrationen blir det knepigare.

    Min tro är att detta släpper ju mer van man blir vid att tala inför många, och den lindras definitivt av förberedelse.

    En huvudregel tror jag är att man aldrig kan prata för sakta. Det går alltid att sänka takten lite till.

    Tänk dig, när du står där framme att du berättar en saga. Sagor berättar man sakta och tydligt.

    Det var en gång en prins….
    som bodde…. långt, lång borta…. vid de blåå bergen.

  4. Jovisst! Det sa min sambo också, men när jag står där blir jag stressad iallafall. 😀 Det brukar som sagt släppa efter någon minut, då kommer jag i form.
    Nu var ju detta föredrag också belagt med en annan typ av ”prestationsångest” eftersom det gäller en anställning och det intrycket man gör där kan ju vara avgörande. Det handlade bara om hur man klarade av att göra en muntlig framställan, och jag känner mig nöjd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s