Hem > Annat > Att gå vidare…

Att gå vidare…

Ett par timmar efter det att Sonja somnade in, och efter det att jag för sista gången såg henne och kramade om henne åkte jag från vårt hus i Vallentuna till min lägenhet i Järfälla. Där satt jag och grät och grät. Jag ringde vänner och läste alla era fina kommentarer på våra bloggar. I förmiddags vågade jag mig dock tillbaka till Vallentuna och där är jag nu. Det är en konstig känsla att gå här hemma. Nyss fanns Sonja här, jag hade fullt upp med att hjälpa och sköta om henne och sjuksköterskor kom och gick. Nu är allt tyst och livet känns som ett vakuum. Då och då kommer jag på mig själv att jag skall gå in till Sonja och berätta något… men det funkar inte. Jag har gått runt bland grannar och berättat vad som hänt. Alla är så vänliga och omtänksamma.

Jag förbereder mig för att strax ta tag i allt det praktiska som måste ordnas. Jag har ringt Sodexo, som har levererat alla hjälpmedel till Sonja, och beställt hämtning av dessa. Så på onsdag nästa vecka hämtar dom vårdsängen, rullator, rullstol, duschstol, förhöjd toalettsits och en del annat.

Jag har också ringt en begravningsbyrå här i Vallentuna och skall träffa dom i morgon förmiddag. Jag har ännu inget datum för begravning, men återkommer till dom jag tror kan vara intresserade så fort jag kan. Om ni mailar janne@arleklint.se så skall jag se till att ni får besked om tid och plats när jag vet.

Jag besökte ASiH, dom som vårdat Sonja, och gav dom 12 fina rosor från Sonja och mig. Jag fick också tillbaka den nyckel till huset som dom lånat.
ASiH är helt suveräna, och dom är måna om mig. Jag fick två skrifter att läsa:

Vägar genom sorg

Hur gör jag nu?

Med tiden kommer jobbet att gå igenom alla saker i huset… Det arbetet kommer säkert att väcka massor av minnen och känslor, men det är säkert en bra sak för mitt bearbetande av vad som hänt.

Kategorier:Annat
  1. Ingela
    07 mars 2013 kl. 19:13

    Fina Janne! Nu är du där Sonja ville att du skulle vara. I det hem som Sonja byggt upp och som hon öppnade för dig med stor kärlek. Som ni sedan gjorde till ert gemensamma.
    Blir alldeles varm och tårarögd när jag läser dina ord. Förstår det vakuum du nu hamnat i efter en mycket intensiv tid där du haft allt fokus på Sonja
    Att våga prata och dela sin sorg tror jag är ett mycket bra sätt att bearbeta och komma vidare.
    Sköt om dig! Kram Ingela

  2. Lars Andersson
    07 mars 2013 kl. 21:14

    Bäste Jan,
    Vi har följt din blogg under ett par år, efter att jag deltagit i en av dina kurser i Örebro för ett par år sedan. Jag har inte hört av mig tidigare till dig, men vill gärna uttrycka mitt deltagande till dig i den stund som är. Du är öppen och varm som människa det kan man lätt konstatera.
    Vi (jag och hustrun) känner med dig.
    Lycka till framöver.
    Lasse

  3. 07 mars 2013 kl. 21:45

    Stort tack för era innerligt varma tankar!
    Ni får mig att gråta ännu mer för att jag blir så rörd av er omtanke…

  4. 07 mars 2013 kl. 23:05

    Jag beklagar sorgen! Men så fint att Sonja fick sluta hemma hos sig, ihop med dig! Jag är så glad att hon hade dig vid sin sida när hon måste gå igenom detta. Hon gav iaf den där djäkla cancern en rejäl match! Det blir tomt utan henne – o jag känner så väl igen mig i det du skriver om tomheten efteråt (o då hade min mamma ändå tillbringat sina sina sista månader på sjukhuset). Kram! Maria

    PS efter mammas död tänkte jag mkt på en dikt, av Eva Kilpi, som jag läste på hennes begravning.

    oundvikligen,dag för dag
    närmar sig uppbrottet
    jord skall vi alla bli.
    ha det så bra,
    du som gått före!
    hälsa världsaltet från oss
    må vila o frid omsluta dig!

  5. 08 mars 2013 kl. 08:05

    Sonja och du har funnits i mina tankar sista tiden då jag från din blogg förstått att cancern vägrade släppa sitt grepp om Sonja.
    Beklagar verkligen.
    Fint att hon fick somna in hemma och att du var med henne.

    • 12 mars 2013 kl. 01:05

      Tack Maria och Eva! Som jag sa till sjuksköterskorna när jag träffade dom en halvtimma efter det att Sonja somnat in är jag nöjd! Jag är nöjd att Sonja och jag genomförde detta exakt så som Sonja ville att det skulle gå till.

  6. Krister Jakobsson
    08 mars 2013 kl. 12:15

    Lusten att skriva en kommentar är lika stark som svårigheten att veta vad man skall skriva. Spontant hyser jag djup beundran över hur du så självutlämnande delar med dig av dina känslor och tankar. Jag hoppas och tror att det är ett sätt för dig att bearbeta det som hänt.

    • 12 mars 2013 kl. 01:03

      Visst är det så att skrivandet här i bloggen är ett sätt för mig att bearbeta det som hänt, men jag är också i grunden en väldigt öppen person, vilket ger mig möjligheten att ta del av alla era goda tankar.

  7. Anders Keyser
    08 mars 2013 kl. 17:28

    Hejsan Janne! Jag är så ledsen över att Sonja nu är borta. Du och jag har ju bara träffats en gång då det blev sista gången jag och ungarna fick träffa er båda. Som du säkert vet så dog mina barns mamma för snart 10år sen så jag tror mig iallafall ha en aning om vad du nu går igenom. Är det så att du vill prata av dig så är det bara att du hör av dig!!! Kram /Anders

  8. Else-Britt Gavell
    08 mars 2013 kl. 19:39

    Hej Janne! Så tråkigt för dig att Sonja nu gått vidare men skönt för henne att slippa allt lidande. Vad jag förstått fick ni en fin tid tillsammans att minnas. Jag tänker på dig och hoppas att allt ordnar sig till det bästa. Kram Else-Britt

  9. 12 mars 2013 kl. 01:08

    Tack Else-Britt! I grunden tycker jag det var bra att detta fick ske snabbt och utan onödigt lidande för Sonja. En vecka till hade inte gjort något bättre…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: