Hem > Annat > Begravningstalet

Begravningstalet

Under Sonjas begravningsakt spelade jag in prästens, Johannes Söderqvists, begravningstal, och kan nu återge det här i bloggen.

Sonja har nu fått beträda den yttersta stranden. Vi har samlats här idag för att tacka för hennes liv, och tacka för det som hon fick betyda.

Många tankar och känslor fyller er säkert idag. Minnen av livets ljusa och glada stunder, men också av de mörka, dom svåra stunderna. Varje människas liv rymmer ju så oändligt mycket.

Jag hade inte förmånen att få känna Sonja, men ni känner henne, och ni minns henne. Ni delar minnen, men har också era egna personliga minnen av vem hon var och vad hon betydde i just era liv som hustru, som syster, som släkting och som vän. 

Några av Sonjas fotografvänner kunde inte vara med här idag, men dom är just nu samlade i kapellet på Landsort och deltar på så sätt i Sonjas begravning.

Ni har beskrivit Sonja som en omtänksam, lojal och ärlig person som såg positivt på saker. Även under sin sjukdomstid såg hon till dom bra sakerna istället för att grotta ner sig i det som var svårt.

Sonja föddes 1960. Hon växte upp i Kårsta. Hon trivdes i Vallentuna och kom under sitt liv att bo på olika platser inom kommunen.  Dom sista 15 åren i Bällstaberg. 

Nästan hela sitt yrkesliv arbetade Sonja som lokförare. Hon körde Roslagsbanan i många år och sedan pendeltåg. Jag har förstått att hon var fachinerad av tåg. 

Sonja hade ett stort intresse för djur och natur. Hon hade tidvis så mycket som ett 20-tal akvarier hemma med sötvattensfiskar och räkor. En hobby som hon började med redan i tonåren.

Sonja var även intresserad av naturfotografi, ett intresse som ledde till att hon träffade sin make. Jag har fått höra om några av de gemensamma fotoresorna. bl.a om vulkanlandskap och lunnefågel på Island.

Sonja var nyfiken på nya saker, och hon gick in för det som hon var intresserad av väldigt ordentligt. Hon ville lära sig nya saker, men hon tyckte också om att vara hemma. Hon tyckte om att laga mat och äta gott.

Jag har fått intrycket att Sonja verkligen fanns där för sina nära och kära, och att hon lämnar ett stort tomrum efter sig, men också många varma och goda minnen.

Vi som lever har inte kunskap om livet bortom dödens gränser, men vi har fått ett hopp om att döden inte bara är slutet på det som nu är, utan också en början på någonting nytt. 

I psalm 198 i vår psalmbok står det:

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Sonjas liv här på jorden är nu slut, och vi får i förtröstan överlämna henne i guds kärleksfulla händer.

Kategorier:Annat
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: