Hem > Annat > Sonja kommer tillbaka och säger ”Hej”

Sonja kommer tillbaka och säger ”Hej”

Mitt ena hem är tomt. Mitt andra hem är belamrat med stokastiskt placerade flyttkartonger och möbler. Jag vet inte vilket jag föredrar…

Ikväll har jag fått viss ordning i mitt stokastiska hem på så sätt att de stora möblerna funnit sina platser. Jag har kunnat skapa naturliga gångar där jag kan gå mellan rummen.

Jag inser egentligen att jag föredrar mitt stokastiska hem i Järfälla eftersom alla de minnen jag vill ha kvar efter Sonja nu finns samlade här. Om än stokastiskt, så finns dom här och poppar upp som fina leenden, precis som blommorna i hennes rabatter. Genom blommorna och minnessakerna kommer Sonja tillbaka till mig och säger ”Hej”

Efter att jag i går städat huset och sopat utanför huset slog jag mig ner i en stol på uteplatsen. Solen kom fram och värmde skönt. Jag tittade mig omkring och såg alla blommor som nu börjar komma fram i Sonjas rabatter. Jag började gråta lite och ifrågasatte vad jag höll på med. Hur kan jag göra mig av med denna fina plats som Sonja ordnat för sig och senare för mig. Här är ju så fint och lugnt. Genom blommorna kom Sonja tillbaka till mig där jag satt.

Förnuftsmässigt vet jag att jag måste sälja huset eftersom det skulle bli omöjligt för mig att leva vidare i ett hus som helt är präglat av Sonja, och jag vet att Sonja förstod och respekterade det när vi pratade om det. Jag vet att jag gör det som är rätt för både Sonja och mig, men mina känslor går inte alltid i samma takt som mitt förnuft.

Advertisements
Kategorier:Annat
  1. 23 april 2013 kl. 09:07

    Jag vet hur det är! Men man kan ju inte fortsätta leva i ett museum, alla minnen finns ändå i ens kropp så sakerna är bara viktiga för att påminna en om det som en gång var. Med tiden gör sorgen o saknaden lite mindre ont o man kan glädjas åt det som var.
    Jag tänker lite extra på Sonja nu när vitsipporna slår ut o jag ligger på mage o fotar vårblommor.

  2. 26 april 2013 kl. 21:08

    Du gör bara så gott du kan, ingen kan begära mer. Jag tänker också på Sonja nu när alla knoppar brister. Kommer ihåg hennes glädje i att fota det lilla i det stora …. så rätt att du tänker ta med en del lökar och spara, alldeles rätt. Jag har själv blommor som min mormor hade och senare min mor .. det kommer att följa mej och så sedan min dotter … *kram* på dej och ditt nya liv väntar på dej ….

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: