Islandsbilder 2013 – Snæfellsjökull [Snaifetlsjökutl] – Inspiration och tips 2

Jag har lagt upp denna bild tidigare här i bloggen, men inte med mina kommentarer.

Snæfellsjökull är en vulkan som ligger längst ut på en halvö på Islands västra del. Norr om den halvö där Reykjavik och Keflavik ligger. Snæfellsjökulls krater finns under toppglaciären vilket innebär stora vattenflöden vid en eventuell eruption. Det var dock mycket länge sedan vulkanen erupterade.

När jag fotograferade vulkanen ville jag ha en mjukt ljus med långa svepande skuggor. Jag gav med därför ut på morgonen. Strax före 08.00 kunde jag ta denna bilden från söder, eftersom solen då stod i öster. Tänk på att vi när bilden togs, den 22 juni, är vid midsommartid, vilket betyder att solen nästan aldrig går ner. I den mån den går upp och ner gör det väldigt nära norr.

Till skillnad från Hekla, den aktiva vulkanen som jag skall visa bilder på senare omges Snæfellsjökull av grönska. Grönska i form av mossa, lav och en del låga fanerogamer. Dessa växter försöker återta miljön runt vulkanen efter det att vulkanen vid tidigare utbrott spritt sin lava i omgivningen.

Just den ljusgrå mossa ni ser i denna bild är väldigt vanlig ute på Islands lavafält. Om någon kan hjälpa mig att artbestämma den är jag tacksam. Som eventuell hjälp för artbestämning lägger jag också med en bild på bara mossan. Fast från en annan plats.

I bilden ville jag visa denna gröna omgivning i kontrast mot Snæfellsjökulls glaciär.

Jag klättrade upp in bit bland mossan och bländade ner till f/11 för att få skärpa hela vägen från förgrund till glaciär. Jag riktade in kameran så att jag var förhållandevis nära mossan och satte skärpan i kameran 10-15 meter framför mig.

Kameran var Nikons D800, och gluggen Nikons 24-70/2,8 @ 66mm

Min förhoppning var att kunna visa både detaljer i grönskan och den avlägsna glaciären.

Lyckades jag?

Mer inspiration och tips

_DSC1040_liten

mossa_liten

Annons

Islandsbilder 2013 – Þingvellir [Thinkvettlir] – Inspiration och tips 1

Min vistelse här på Island börjar så sakteliga gå mot sitt slut. Jag har inte alltid haft vädret på min sida, men det ska man inte heller räkna med när man är här. Islänningarna ironiserar själva över sitt väder och säljer väggklockor där siffrorna ersatts med olika vädersymboler, såsom sol, regn, mulet, blåsigt, åska, o.s.v

Mentalt har denna resa varit bra för mig. Jag har haft mycket ”egen tid”. Jag har funderat och tänkt, grubblat och funderat igen. Jag har bearbetat det som hände i våras. Jag tror nu att jag hittat ett sätt att tänka, ett sätt att hantera det som hänt, så att jag skall kunna fortsätta mitt liv utan Sonja.

Fysiskt är jag sliten. Redan igår kände jag att vandringar, regn och blåst tagit ut sin rätt. Det kommer att kännas helt okey att sätta sig på planet i morgon eftermiddag för att flyga hem. Idag kommer jag bara göra några utflykter till några kända platser. Mest för att se om de förändrats, eller om det ser ut som sist. Sen är jag klar på Island för denna gång.

Jag lovade att jag skall publicera bilder jag tagit här, och berätta hur jag tänkt när jag gjort dem. Vi börjar då med denna bild från Þingvellir. Þingvellir är ett område där den nordamerikanska och den europeiska kontinentalsockeln möts. De glider isär med 1-2 cm per år, och man kan vandra mellan socklarna. Tyvärr, eller av förståeliga skäl, är detta ställe numera lite väl turistiskt, men jag gillar att vara där. Jag var där redan på min första resa hit 2005 och fotograferade då ett vattenfall. Jag kallade bilden ”Mordor

I år fotograferade jag samma vattenfall igen. Jag lägger upp en version i färg och en i svartvitt, så kan ni fundera på vilken ni föredrar och varför. Ni kan klicka upp bilderna i större storlek.

Tingvellir_liten

Tingvellir_svartvit_liten

Det viktiga i denna bild tycker jag är att få rörelseoskärpa i vattnet. Problemet när jag tog årets bild, till skillnad från bilden från 2005, var att jag hade fullt dagsljus. Därav skillnaden i färgton. Bilden från 2005 är blå på grund av att vattnet ligger i skugga.

För att få en så lång slutartid som möjligt började jag med att dra ner ISO så mycket som möjligt. I mitt fall till ”Lo 1” som på min kamera motsvarar ISO 50. Därefter bländade jag ner så mycket jag kunde. På mitt objektiv är f/22 den minsta bländaren. För att ytterligare förlänga slutartiden använde jag ett ND-filter framför objektivet. En fyrkantig grå plastskiva vars enda syfte är att ta bort en del av det ljus som når objektivet. Jag tror ND står för Neutral Density.
På detta sätt kunde jag få en slutartid på 1/3 sek.

Men jag ville ha ännu längre slutartid. Då tog jag till ett knep som jag kommit på alldeles själv 😉

På vissa kameror finns en funktion i fotograferingsmenyn som kallas ”Multiexponering”. Det innebär att man kan ta flera bilder på varandra. Flera bilder på varandra, på samma bildfil. I min kamera kan man maximalt ta 10 bilder på varandra. Om kameran nu står på stativ, och jag med fjärrutlösare tar 10 bilder med vardera 1/3 sek slutartid blir effekten en bild med 3 sek exponeringstid, även om dessa 3 sek är uppdelade i 10 delar. Prova gärna det om du har multiexponering i din kameramodell. Ett tips i detta sammanhang kan vara att använda självutlösaren. Om du gör det så kan du trycka en gång på avtryckaren, så kommer kameran själv att ta så många bilder i rad som du valt att du vill ha i din multiexponering.

Kameran var Nikons D800, och gluggen Nikons 24-70/2,8 @ 45mm

Det var vad jag har att säga om dessa bilder. Nu vill jag höra era tankar, idéer eller frågor.

Mer inspiration och tips

Islandsbilder 2013 – Þingvellir [Thinkvettlir] – Inspiration och tips 1

Min vistelse här på Island börjar så sakteliga gå mot sitt slut. Jag har inte alltid haft vädret på min sida, men det ska man inte heller räkna med när man är här. Islänningarna ironiserar själva över sitt väder och säljer väggklockor där siffrorna ersatts med olika vädersymboler, såsom sol, regn, mulet, blåsigt, åska, o.s.v

Mentalt har denna resa varit bra för mig. Jag har haft mycket ”egen tid”. Jag har funderat och tänkt, grubblat och funderat igen. Jag har bearbetat det som hände i våras. Jag tror nu att jag hittat ett sätt att tänka, ett sätt att hantera det som hänt, så att jag skall kunna fortsätta mitt liv utan Sonja.

Fysiskt är jag sliten. Redan igår kände jag att vandringar, regn och blåst tagit ut sin rätt. Det kommer att kännas helt okey att sätta sig på planet i morgon eftermiddag för att flyga hem. Idag kommer jag bara göra några utflykter till några kända platser. Mest för att se om de förändrats, eller om det ser ut som sist. Sen är jag klar på Island för denna gång.

Jag lovade att jag skall publicera bilder jag tagit här, och berätta hur jag tänkt när jag gjort dem. Vi börjar då med denna bild från Þingvellir. Þingvellir är ett område där den nordamerikanska och den europeiska kontinentalsockeln möts. De glider isär med 1-2 cm per år, och man kan vandra mellan socklarna. Tyvärr, eller av förståeliga skäl, är detta ställe numera lite väl turistiskt, men jag gillar att vara där. Jag var där redan på min första resa hit 2005 och fotograferade då ett vattenfall. Jag kallade bilden ”Mordor

I år fotograferade jag samma vattenfall igen. Jag lägger upp en version i färg och en i svartvitt, så kan ni fundera på vilken ni föredrar och varför. Ni kan klicka upp bilderna i större storlek.

Tingvellir_liten

Tingvellir_svartvit_liten

Det viktiga i denna bild tycker jag är att få rörelseoskärpa i vattnet. Problemet när jag tog årets bild, till skillnad från bilden från 2005, var att jag hade fullt dagsljus. Därav skillnaden i färgton. Bilden från 2005 är blå på grund av att vattnet ligger i skugga.

För att få en så lång slutartid som möjligt började jag med att dra ner ISO så mycket som möjligt. I mitt fall till ”Lo 1” som på min kamera motsvarar ISO 50. Därefter bländade jag ner så mycket jag kunde. På mitt objektiv är f/22 den minsta bländaren. För att ytterligare förlänga slutartiden använde jag ett ND-filter framför objektivet. En fyrkantig grå plastskiva vars enda syfte är att ta bort en del av det ljus som når objektivet. Jag tror ND står för Neutral Density.
På detta sätt kunde jag få en slutartid på 1/3 sek.

Men jag ville ha ännu längre slutartid. Då tog jag till ett knep som jag kommit på alldeles själv 😉

På vissa kameror finns en funktion i fotograferingsmenyn som kallas ”Multiexponering”. Det innebär att man kan ta flera bilder på varandra. Flera bilder på varandra, på samma bildfil. I min kamera kan man maximalt ta 10 bilder på varandra. Om kameran nu står på stativ, och jag med fjärrutlösare tar 10 bilder med vardera 1/3 sek slutartid blir effekten en bild med 3 sek exponeringstid, även om dessa 3 sek är uppdelade i 10 delar. Prova gärna det om du har multiexponering i din kameramodell. Ett tips i detta sammanhang kan vara att använda självutlösaren. Om du gör det så kan du trycka en gång på avtryckaren, så kommer kameran själv att ta så många bilder i rad som du valt att du vill ha i din multiexponering.

Kameran var Nikons D800, och gluggen Nikons 24-70/2,8 @ 45mm

Det var vad jag har att säga om dessa bilder. Nu vill jag höra era tankar, idéer eller frågor.

Mer inspiration och tips

Tänk på hur du använder Nikons AF (Autofokus) när du filmar, eller fotograferar med liveview

Denna beskrivning avser Nikons kameror D3100, D5100, och D7000, som alla har en följande autofokus under användande av liveview och filmning. Jag är beredd på följdfrågor.

– Med följande autofokus menas att kameran kontinuerligt fokuserar om för att hålla ett rörligt motiv skarpt.
– Med liveview menas att bilden komponeras på LCD-displayen istället för i sökaren.

Precis som vid fotografering utan liveview är det två saker att ställa in vad gäller AF. Fokusläge och AF-områdesläge. Dock är dessa inställningar för liveview/filmning separerade från de inställningar du gör för fotografering utan liveview. Du kan alltså ha en inställning av AF för fotografering utan liveview, och en annan för liveview/filmning.

På D3100 och D5100 hittar du dessa inställningar genom att aktivera din liveview och sedan ändra kamerainställningarna från info-panelen. Du hittar en inställning för ”Fokusläge”, och en ”Inställn. för AF-område”

På D7000 hittar du inställningarna genom att aktivera liveview och sedan gå in i menysystemet. I Anpassningsmenyn, under Autofokus hittar du inställningen ”AF för livevisning/film”. Om du går in där kan du på motsvarande sätt ställa in ett Autofokusläge och ett AF-områdesläge

Fokusläget styr hur du vill placera skärpan i djupled i bilden

”AF-S” Här sätter kameran skärpan då du trycker avtryckaren i halvläget. Under filmningen ligger skärpan hela tiden kvar på samma avstånd från kameran tills du fokuserar om genom att på nytt trycka avtryckaren i halvläge.

”AF-F” är liveview/filmningens motsvarighet till AF-C. Här följer kamerans skärpeinställning rörliga motiv. Medan du filmar kommer kamerans AF att jobba kontinuerligt för att hålla ditt motiv skarpt.

AF-områdesläget handlar om hur du vill placera skärpan i sidled i bilden, och vilka objekt du vill följa

”Ansiktsprioriterande AF” innebär att kameran placerar skärpan på ansikten, oavsett du använder AF-S eller AF-F.

”Brett område”, respektive ”Smalt område” innebär att kameran, med hjälp av olika stora områden placerar skärpan på de objekt som finns i området. Oavsett du använder AF-S eller AF-F

”Motivföljande AF” innebär att kameran, under filmningen, följer och håller skärpan på det objekt som du väljer ut genom att trycka på OK-knappen. Du avbryter följningen genom att på nytt trycka på OK-knappen. Därefter kan du starta följning på ett nytt objekt. Bäst att kombinera med AF-F.

Tänk på hur du ställer in AF (Autofokus) på din Nikonkamera då du fotograferar utan liveview.

Med detta inlägg vill jag ge en kort sammanfattning av vilka inställningsmöjligheter som finns när det gäller autofokus på Nikons systemkameror då du fotograferar utan liveview. Jag är beredd på följdfrågor.

I kameran kan du ställa in dels ett Fokusläge och dels ett AF-områdesläge. Slå upp dessa begrepp i din kameras manual.

Fokusläget styr hur du vill placera skärpan i djupled i bilden.

”AF-S” är avsett för stillastående motiv. Här sätter kameran skärpan då du trycker avtryckaren i halvläget. Om du nu håller kvar avtryckaren i halvläget håller kameran kvar skärpan på ett visst avstånd från kameran. Detta gör att du efter att du satt skärpan kan komponera om din bild. Detta är bra på stillastående motiv.

”AF-C” är avsett för rörliga motiv. Här följer kameran rörliga motiv. Så länge du håller avtryckaren i halvläget kommer kamerans AF att jobba kontinuerligt för att hålla ditt motiv skarpt.

”AF-A” är ett läge där kameran själv avgör om ditt motiv står stilla eller rör på sig. Beroende på vilket, så väljer kameran AF-S eller AF-C. Detta är grundinställningen i din kamera.

AF-områdesläget handlar om hur du vill placera skärpan i sidled i bilden. Hur du vill använda dina fokuseringspunkter.

”Automatisk AF” är grundinställningen i kamerorna. Här använder kameran alla fokuspunkter och försöker sätta skärpan så tidigt som möjligt i bilden. Det fungerar bra på både stillastående och rörliga motiv. Alltså i kombination med AF-S, AF-C eller AF-A

”Specifikt AF-punkt” innebär att kameran jobbar på bara en AF-punkt som du själva valt. Detta fungerar bra på stillastående motiv. I kombination med AF-S eller AF-A. Det är möjligt att använda i kombination med AF-C, men det rekommenderar jag inte.

”Dynamiskt område” är samma sak som ”Specifik AF-punkt”. Du väljer en AF-punkt att jobba på, men detta läge är avsett för rörliga motiv. Här är de punkter som ligger intill den punkt du valt att använda beredda att ta över fokusföljningen om du inte lyckas hålla din fokuspunkt precis på motivet hela tiden. Fungerar ihop med AF-C.

”3D-fokusföljning” är ett modernt sätt att följa rörliga motiv. Här letar kameran aktivt upp en fokuspunkt som ligger på ett föremål som har samma färg och struktur som det motiv du ursprungligen fokuserade på med avtryckaren i halvläget. Detta läge fungerar ihop med AF-C

Att skriva ut bilder och välja dpi

Vi börjar med att bygga halsband
Tänk dig att du bestämmer dig för att du skall göra ett pärlhalsband. Du har tillgång till en påse med 10.000 pärlor, och du bestämmer dig för är att du vill göra halsbandet 50 cm långt. Du inser då att du måste trä upp 200 pärlor per cm på ett snöre. (10.000 pärlor/50 cm = 200 pärlor). Om du nu istället vill göra ett halsband som är 100 cm långt måste du stället trä upp 100 pärlor per cm på snöret. (10.000 pärlor/100 cm = 100 pärlor)

Nu tar vi samma resonemang en gång till, med vi mäter snöret i inch. En inch är 2,54 cm.
Om du vill göra ditt halsband 50 cm motsvarar det 19,7 inch. Du måste då trä upp 508 pärlor per inch. (10.000 pärlor/19,7 inch = 508 pärlor). Om du nu istället vill göra ett halsband som är 100 cm motsvarar det 39,4 inch. Nu måste du trä upp 253 pärlor per inch.

Hur gör vi med bilder nu då?
När vi skall ställa i ordning en bild för utskrift gör vi på exakt samma sätt som när vi tillverkar halsband, men nu skall vi räkna pixlar istället för pärlor, och längden på halsbandet kommer nu att motsvara längden på sidan på din bild.

Min kamera har ungefär 12 megapixlar. Det innebär att en liggande bild som jag gjort med min kamera är 4256 pixlar lång och 2832 pixlar hög. Vi kan säga att dessa pixlar motsvarar antalet pärlor vi hade i vår påse. Hur stor bilden blir när den skrivs ut vet vi först när vi bestämmer hur tätt vi skriver ut dessa pixlar. Ju tätare vi skriver ut pixlarna, desto mindre fysisk storlek får bilden.

Vid utskrift är det vanligt att använda 300 dpi. (300 dots per inch). Om vi skriver ut bilden i 300 dpi kommer den bli: 4256 pixlar/300 dpi = 14 inch lång (= 35,5 cm) och 2832 pixlar/300 dpi = 9,4 inch hög (= 23,9 cm). Om vi istället skriver ut bilden med 200 dpi kommer vi inte skriva ut pixlarna lika tätt, med resultatet att bilden blir fysiskt större.

Hur gör man i praktiken?
I en verklig situation har du tillgång till en viss mängd pixlar i din bild. Du bestämmer dig för att du vill skriva ut din bild i t.ex 300 dpi och att den skall ha en längsta sida på t.ex 20 cm.

Då måste du skala om bilden (förändra antal pixlar) så att antalet pixlarna går precis jämt ut på 20 cm om de skrivs ut i 300 dpi. Det gör du genom att skala om bilden i ditt bildbehandlingsprogram.

I alla bildbehandlingsprogram finns en funktion som gör den beräkningen åt dig. I t.ex Photoshop finns en funktion (Välj Bild -> Bildstorlek) där du i ett formulär anger exakt vilka fysiska mått du vill ha på din bild. Där anger du också hur många dpi du vill att bilden skall skrivas ut med. Genom att på detta sätt skala om bilden kastas pixlar altarnativ läggs pixlar till i bilden så att din bild får rätt storlek med önskad upplösning vid utskrift. Observera att bildbehandlingsprogramet alltså kan lägga till pixlar i bilden om det behövs. Detta kallas med ett fint ord interpolering och sker automatiskt vid behov i samband med omskalningen av bilden. Dessa nya pixlar är då beräknade enligt en viss algoritm. Om du har möjlighet att välja denna algoritm i ditt program bör du välja det som kallas Bi-kubiskt

När du förändrat storleken av din bild måste den alltid skärpas upp efteråt, men skärpningen tar jag upp i en kommande minikurs.

Till sist
Tänk på att din bildskärm inte kan visa bilder i olika upplösning. Din skärm har sina pixlar placerade med en viss täthet (oftast 72 dpi). Den dpi du väljer har alltså bara funktion då du skriver ut din bild på en skrivare.