Dagens promenad runt Säbysjön kändes riktigt trevlig. Naturligtvis väcktes massor av fina minnen från alla de tillfällen då Sonja och jag var på Järvafältet med våra kameror.
Jag trodde att sipporna skulle försvunnit innan jag kom hem från Saudi, men där fanns mängder av såväl blåsippor som vitsippor.
Idag återsåg jag även några av mina kompisar – Spädingarna. Träskspädingarna lever fortfarande kvar i den skog där jag mötte dom sist. Det var ett kärt återseende
Äntligen får jag chansen att berätta om mina Spädingar!
Kvällen den 21 mars kommer jag, i Järfälla Konstforums regi, under 1,5 timma att visa och berätta om mina Nature Art-bilder. Här ingår naturligtvis mina Spädingar som en del.
Visningen sker i Kallhäll norr om Stockholm. Kontakta mig på mailen janne@arleklint.se om du är intresserad att komma.
Ett övergivet spädingbo
Mönster
Slända
Sonja i kvällsljus
Idag var Sonja och jag ute och gick i Vallentunaskogarna. Jag passade på att se om jag kunde hitta några träskspädingar.
Det var länge sedan jag hade tid att umgås med mina spädingar, men i dag gjorde jag ett besök i deras skog.
Denna helg är en ledig helg båda för Sonja och mig. Medans NaturfotoForum är i Göteborg och har mässa tar vi oss friheten att stanna hemma och ta det lugnt. Ironiskt nog kommer jag dock att åka till Göteborg på måndag eftermiddag och bli kvar där för jobb på Saab Microwave Systems under resten av veckan.
Vädret var fint idag så Sonja och jag gav oss ut för att fota lite. Jag gjorde bl.a ett nytt försök att fotografera det vita trädet, och naturligtvis tittade jag till skogsspädingarna, men där var nu tyst och lugnt.
Efter fotograferande är det naturligtvis inte fel med en god fika på ett trevligt fik.
Under denna tid på året är det mycket sällsynt att spädingar visar sig utomhus. Nu sitter dom inomhus i sina varma bon och lever på den mat de samlat ihop under hösten.
Idag när Sonja och jag var ute på Järvafältet passerade vi en övergiven militär bunker. Vi har passerat där många gånger tidigare, men denna gång hände något mycket speciellt.
Plötsligt, när vi går där prasslar det till i löven. Vi tittar till och hinner se två små förvirrade spädingar. Dom blev minst lika överraskade av mötet som vi blev. Dom blev inte rädda, men just överraskade.
Vi började prata lite med dom. Det visade sig vara en pojkspäding och en flickspäding. Dom berättade att dom hette Surbur och Indla, och att dom kommit bort från sin familj för flera månader sedan. Nu tillbringade dom vintern i den övergivna bunkern.
Dom hade mycket dåligt med mat och var väldigt hungriga. Med jämna mellanrum var dom tvungna att ge sig ut för att hitta något som dom kunde stoppa i sina hungriga små magar.
Naturligtvis lovade vi att återkomma till deras bunker så ofta vi bara kan för att hjälpa dom att samla mat.
Skogsspädingens bo
Det har länge varit känt att spädingar samlas en gång om året till en stor gemensam fest.
Under denna fest, som pågår under flera dagar, festas det med mat och sång.
Man tillber också sina gudar genom offer.
För första gången har jag lyckats dokumentera denna vinterblot.
Det är inte lättfotograferat i mörkret, och det gäller att inte bli upptäckt.
Naturligtvis skall jag göra ett nytt försök i morgon och kan förhoppningsvis återkomma med fler bilder.
Det får bli en tredje och sista spädingmiljö för idag.
I år är spädingarna mer aktiva ute än normalt denna tid på året.
Sannolikt beror det på att det fortfarande är ganska milt.
